Idag gick jag sista skoldagen på ett bra tag och det ska bli så skönt att vara ledig lite, jag ska framför allt åka till Norrköping på söndagen men först och främst så ska jag spela match emot serietvåan Sandviken. Det ska bli jävligt skoj men fler saker inplanerade innan jag åker, förstår inte hur jag ska hinna med allting. Imorn ska jag umgås med några klasskamrater och så ska vi på bio ihop, "Blondie" ska vi se och sen så åker jag hem tror jag eller något. På torsdag har jag träning samtidigt som jag ska hämta ut biljetterna till lucia movie night som jag ska gå med Malin på, det kommer bli en toppen vecka det här. På lördag måste jag packa och spela match, har en loggbok som ska in också men förstår inte hur jag ska hinna med allting.

 

Trodde jag var klar men har två julklappar kvar att köpa, kanske de två viktigaste.

Du har fått gå igenom så mycket i det korta liv du har levt, mycker mer än vad folk brukar klara. Du fortsätter kämpa fast det blåser motvind efter motvind och det är sällan man har träffat något med så mycket vilja, försöker hela tiden att se till att alla andra mår medans du själv inte gör. Du är den bästa av de bästa och jag hoppas att du tar dig igenom det här, du förtjänar det bästa så var rädd om dig, finns för dig så länge jag lever.

Godkänd på den praktiska delen av musiken så hoppas jag bara på den skriftliga, tveksamt om det räcker för godkänt med då får man komplettera vilket inte skulle kännas något specielt iaf. 

 

Den 18 december bler det ukelelespelande för de som går ut och det ska faktiskt bli kul, roligt att så många faktiskt ville ställa upp och spela. Mitt ja var tack vare att några från grupp 1 ville vara med, ska bli lite kul faktiskt.

 

Fortfarande inte frisk och det börjar bli ganska jobbigt nu faktiskt, över 1 vecka med förkylningen men kommer försöka träna imorn iaf. Borde sova egentligen för sista lektionen denna vecka imorn och sen två föreläsningar nästa vecka så har jag lov sen, skönt ska det. Blir en tur till Norrköping som jag ser fram emot hemskt mycket.

 

Lite ledsen idag, svårt att veta varför men det ger nog med sig imorn.

Jag är allting av ingenting och jag är ingenting av allting

Haft en katastrofnatt där jag bara sovit 2h och 30min ca, då har jag även vaknat några gånger under den tiden. Hur som helst så är det fredag idag och ska hjälpa Sarah flytta in grejer in i hennes nya lägenhet, vad roligt det ska bli och lite bättre är man allt också. Lite snytande då och då men annars är det mesta bra, har bara varit vaken 1h och 30min så ska inte säga för mycket men helt klart på bättringsvägen. 

 

Imorn så skulle jag haft match men eftersom jag inte är i spelbart skick blir det en väldigt lång och tråkig dag framför tvn istället, ogillar det starkt men måste se till att vara 100 procentigt frisk på söndag då jag har planer. Ska  träffa Malin och då kommer mitt hår bli kort igen, hon är så snäll hon. Ska även hjälpa mig att stämma min ukelele eftersom jag inte har en iPhone, det ska nog bli bra och så ska man spela på den fram till onsdag då det är redovisning. Detta är min helg alltså, blir en bra dag idag och på söndag men jag får väl se lördag som en vilodag.

 

här svarar jag på frågorna också:

 

4. Casablanca

5. Tre solar

6. Sambo är rätt + barn

7. syre är rätt men jag tänkte på vänner.

8. Datumet är, 12 juni 2009. Tog studenten och min kära brorson Neo föddes!

När man inte hade det saknade man det inte, när man nu har det skulle man inte kunna tänka sig att vara utan det!

På sätt och vis kan man väl säga att mitt bloggande håller på att återvända, tredje inlägget den här veckan men mer kommer det att bli om allt fortsätter gå som det ska. Har varken haft ork eller lust att skriva något på bloggen men nu har orken och lusten infunnit sig igen, om allt går som jag vill kommer ni kanske få många inlägg från mig den närmaste tiden men det får vi se. Just nu är jag bara så glad över att ha saker att längta till, längtar nästan ihjäl mig samtidigt så jag är så nervös över vad som komma skall. Jag vill egentligen inte ha några förhoppningar men samtidigt är det så svårt att inte ha det, åh jobbigt samtidigt som det är bra.

 

Senare idaf är det match som gäller, vad det verkar blir det bänken men så länge vi vinner struntar jag i det. Ska äta tårta och ge syrran hennes present också, blir en bra dag det tror jag.

 

Allt handlar om att orka ta sig upp igen även om man faller gång på gång.

Denna historia kan vara sann och den kan vara osann, den historia kan ske just nu och den kan ha skett för länge sedan och denna historia kan utspelas där du befinner dig eller någon annanstans men likväl är det en historia.

 

En historia som berättas just nu.

 

En pojke på 7 år älskar sig själv mer än något annat på jorden, han tycker att han är bättre än alla andra och bryr sig inte om någon annan än sig själv. Varenda dag hamnar han i slagsmål med någon för att de inte kommer överens, varenda dag får han prata med läraren om varför han gör som han gör. En dag så händer någonting som vänder denna pojkes världsbild upp och ner, Han blir till den minsta människan i världen och inser att det är dags för en uppryckning, från och med denna stund skedde en uppvaknad och ingenting blev sig någonsin likt igen.

 

 

Jag skriver detta blogginlägg i en lägenhet som befinner sig i komplett mörker, det enda ljus som nu lyser kommer från datorn och jag vill att det ska vara så. Jag har hela tiden vandrat runt i mörkret och det är inte dags att gå ut till ljuset än, jag är där jag trivs och så ska det förbli. 

 

Jag vandrar inte runt i en stad som aldrig sover, jag vandrar inte heller runt i en stad av lycka och jag vandrar inte ens omkring i en stad. Jag är på den plats jag hela tiden befunnit mig, på en plats där allt inte står helt rätt till men där också tiden står still. Hus och byggnader försvinner eller byter namn men för övrigt är allt som vanligt, man kan vakna upp varje morgon och veta att allt är som det ska vara. Man behöver aldrig bli förvånad, det är en plats där allting händer men ändå händer ingenting.

 

Vill jag ut och resa och upptäcka världen, se alla glada människor gå runt på gatorn helt utan bekynner och tro att allt är bara bra. Det vill jag inte, varför skulle allt bli annorlunda någon annanstans och jag är trött på att springa iväg. Med musik i öronen och träd som bara passeras en efter en, springa runt i ett cirkel och nå målet men så vill jag inte ha det. Jag vill inte veta min slutstation, jag vill kunna ta mig framåt utan att veta vart jag är på väg och därför ska jag börja ta risker. Prova att göra saker jag aldrig jag har gjort tidigare, våga att möta saker jag rädd för och inte hålla mig på avstånd.

 

Jag vet inte vad detta kommer att leda till men det är det som känns skönt, det är dags att upptäcka alla ljus.