en del av två

Jag ser henne skratta, jag hör hennes röst
Det går säkert över men det ger ingen tröst
jag kan inte glömma, det är bara så
hon finns där inom mig men är fri ändå
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0