Idag så var det dags för jobbdag nummer ett för den här veckan, det gick väldigt bra och barnen tyckte att det var roligt var att jag var tvungen att gå hem samtidigt som jag måste stödja benet jag har ont i. En timme tog det och hade lagom ont när jag kom hem igen, var bara att vänta tills klockan blev fyra så jag kunde ta värktabletterna och nu känns det bra. Ska till affären snart för att storhandla, mycket som jag ska ha. 

 

Imorn är det seminarium och sen efter det ska det skrivas kontrakt på min nya lägenhet i gävle, grymt skönt ska det bli. På kvällen ska jag på bio, en riktigt härlig dag blir det alltså. På onsdag ska jag jobba igen och sen får jag besök hemma, blir en slapp dag innan stora dagen på torsdag då jag ska opereras. Spännande att se hur det kommer att bli det här, gärna slippa smärtan jag har nu. Får se vad som mer händer i veckan, eventuellt någon innebandymatch att titta på i helgen.

Eftersom min bästa vän tyckte jag bloggar alldeles för lite ska det bli ändring på det, kommer dessutom befinna mig ganska mycket hemma också på grund utav att en operation snart väntar. Det som är jobbigt är att folk måste passa upp på mig, jag vill helst klara mig på egen hand så det ska bli jävligt skönt när jag kan börja gå någorlund normalt igen. Fått värktabletter vilket tar bort en del utav smärtan, gör dock väldigt ont när de slutar verka som de nu har gjort.

 

Genom att det är väldigt svårt för mig att göra vanliga saker som att gå och hämta ett glas, spiller jag grejer, tabbar grejer vilket gör att jag är väldigt irriterad mest hela tiden. Försöker ändå försöka se lite positivt med det hela, allt roligt som kommer att hända i sommar och få möjlighet att spendera mer tid med min bästa bästa vän. 

 

Snart väntar intag av värktabletter igen, ska bli skönt.

Det finns vissa saker som inte går att förklara, vissa saker folk som inte varit där skulle förstå men ändå skriver jag nu detta inlägg till er så att ni ska kunna försöka fast ni egentligen inte kan. Det känns kallt, som att hela kroppen hela tiden fryser och vill ha värme. Det spelar ingen roll hur mycket kläder man har på sig, hur varmt det egentligen så är kroppen kall. Hela insidan dränks i kyla, på utsidan kan man låtsas att man är varm och bara hoppas att det inte går att se igenom. Ibland orkar man inte spela, ibland blir alla känslor och alla tankar för mycket vilket gör att man vandrar in ett mörker där demonerna bara väntar på en. Det är inte lätt men det är väldigt svårt, ibland för svårt men jag vet att ju allt längre tiden går desto svårare kommer det att bli. 

 

Det är inte så att jag inte kan ha roligt för det kan jag, jag har vänner och härliga kamrater runt mig också som gör att det blir enklare att stå ut. Igår var en sån dag, även till stora delar den här dagen så man hoppas att flera sådana dagar ska komma för de andra dagarna tycker jag inte om. 

Det var ett tag sedan jag skrev, kanske för länge sen men tänkte nu skriva ett nytt inlägg iaf. Vet inte riktigt varför men tänkte att jag skulle försöka ge mina ord en mening, inte att samma ord staplas upp gång på gång men än idag sitter jag här. Vid tangentbordet och det är utan att livet bytt skepnad, inget samma men fortfarande inte annorlunda. Tittar mig i spegeln men känner inte igen den jag ser, som att glassplitter har delat mig isär och tagit en del av det som en gång var jag. Vad är då jag nu, jag vet inte vad jag är men skulle väl säga att jag försöker ta reda på det. Folk säger att jag är snäll, är jag verkligen det? Helt ärligt så vet jag inte, har svårt att tänka mig att efter de fel val jag gjort lyckats bli bättre. Känner mig exakt samma som för en tid för länge sen, det beror också på att jag är samma. Hur mycket människor än säger att man har förändrats så har jag inte förändrats ett dugg, jag är samma person och ingen annan. Att säga att man har förändrats är ett sätt att fly ifrån sig själv och lämna sig själv bakom sig, det går inte gömma sig i ljuset för mörkret finner alltid sin väg tillbaka.

 

I en evighet hade en stund kunna vara för alltid, broar brister och ens egna hjärna är inte alltid ens bästa vän. Det går inte att ångra och ta tillbaka men det går att lära sig, man får lära sig att vara olycklig för att vara lycklig men det är svårt.