Gävle

Jag är snart 23 år, 23 år och precis nyinflyttad till den 13:e största staden i landet Sverige. En stad där de starka är vinnare och där de svaga är förlorarna och jag är trött på att förlora. Sitta där och bara vänta, vänta på något som aldrig händer. Det sägs att man väljer vad man är och vad man blir, jag kan dock inte säga att jag valt det där. Aldrig någonsin har jag bett eller önskat det här. Det har bara blivit, sjunkande precis som en nykastad sten i det sommarblåa vattnet. Var finns den värme sol solen strålar från vår himmel, var finns glädjen som strömmar från folket på gatan.
 
Jag kanske klagar, vad vet en 23 åring som knappt har varit utomlands? Jag vet inte vad jag vet men jag vet att jag inte vill det här, jag är inte på väg. Som en bil med soppartorsk på motorvägen står jag helt stilla, stilla och allt runt omkring mig går bara förbi.
 
Vad finns bakom allt mörker och var finns allt ljus? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0