bläck
Ovissa vägar i okända korridorer
folk som kliver på och kliver av
det är varmare inne i mig än ute på gården
en tid som passerat och minnen av såren som de gav
det går inte att planera och bara låta det hända
det som var förr är inte nu
men jag önskar att ett positivt besked du kunda sända
varför har det som var bra gått itu
Dagarna finns inte längre kvar
det är nya år och nya tider
som en blank rad mitt i boken
även om det är över och saknaden är stor
var är du?
Man kan titta män ändå inte se
tårar från kinderna kom som ett brev på posten
att stå därute i regnet, titta upp mot himmelen och inse att man är passé
bara glömma det man vet och allt måsten
jag är den jag är, rätt eller fel kan jag inte avgöra på egen hand
man blir leendet eller punkten i den okända bokstavskombination
vandring där allting blir till sand
det finns varken sanning eller lögn i konspirationen
men var är du?
