Clint Eastwood är enligt mig en av de just nu levande regisörerna som är bäst, här visar han upp andra kvalitéer. Det handlar om den gamle Frank som var en av livvakterna under mordet på president Kennedy och som nu flera år senare får en som hotar att döda den nuvarande presideten på halsen, klyshigt. Filmen är bra spelade och spännande men några topphöjder når den aldrig, John Malkovish är strålande som lönnmördare.

Det verkar som nästan hela USA har drabbats av något slags skräcksjuka, det görs skräckfilmer som aldrig förr och en del faktiskt som är ganska bra. Senaste tiden har vi haft remaken på Halloween av Rob Zombie, 1408 av vår egen Mikael Håfström och så här även skräckmästaren Sam Raimis drag me to hell fått fantastiska recensioner därborta. Så har vi den här my bloody valentine som fått blandat mottagande bland kritikerna och vilket är fullt förstårligt, filmen är både brutal och fruktansvärt blodig. Allra bäst är att inte veta så mycket om filmen i förväg utan att se den med öppna sinnen för då blir detmaximal utdelning. Filmen är varken nyskapande eller särskilt smart men för en skräckälskare är den nog rena drömmen.

Tro det eller ej men Clive Owen har haft det riktigt tungt på sista tiden med denna film, duplicity och shoot em up har han lyckats att floppa med alla tre. Trots skådisar som Julia Roberts, Monica Bellucci, Naomi Watts samt Paul Giammati har det inte klirat i kassan som man nog hoppats på men hur är kvalitén då. Jodå, the international håller faktiskt ganska bra klass men den har ett stort problem och det heter Clive Owen. Då tänker ni att han är dålig men det är precis tvärt om, han äger fullkomligt i varje scen han är med i men där han inte är med brister det totalt. Tur är att han är med i nästan varenda scen men storyn om organiserad brottslighet har gjorts så mycket bättre förut till och med i Sverige men filmen är trots det ändå värt en koll.