Efter en fantastisk helg är mitt självförtroende på topp och det känns som om jag vågar göra allt just nu, king on the dancefloor. Livet leker verkligen nu trots att plånboken är tom och ett arbete känns avlägset men har man kompisar som man älskar överlever man allt, familjen är minst lika viktig. 

Var på sommarkvällarna igår kväll och efter det kunde jag inte sluta dansa, fick busvisslingar ifrån tre tjejer som gick förbi också. Det spelar ingen roll att man inte kan dansa utan det viktiga är att man dansar och bjuder på sig själv då kan allt i livet förändras, livet är som en dans men en dag tar den slut.

Här nedan följer en dikt om mig.

Det blåser upp till storm

ett slag mot ansiktet

vaknar och växer upp

tar ett straff för att ställa till rätta

förändring är inget som skett

 behov och krav till åren följde

 18 år och på väg mot studenten

tårar av saknad när allt tog slut

halkade in på en okänd väg

kan inte se vart den leder

ovisshet och skräck för det som ska följas

men just nu leker livet i

staden som fångar dagen

---

himmelen faller när allt befinner sig bakom galler

tankar som väcker minnen men dödar våra sinnen

när träden blåser ner och de ekande skricken hörs men inget ser

soldater med vapen i sin hand och tror de hjälper sitt land

välden tittar på och tänker hur det kan vara så

sitter hemma i fotöljerna men hjälper inte ens till med en femma

 ingen hud på kroppar medans från en kind det faller droppar

en bomb faller ner och ingenting mer man ser