Nu när sommaren är här och man har tagit studenten så känns så tomt, vad ska jag göra när allt som har varit van vid plöstligt har tagit slut. Möta lärarna i korridorerna och på lektioner, samtala med klasskompisar om allt möjligt, allt roligt man har gjort och varit med samt allt tråkigt, allt sånt är slut nu. När jag tänker på alla grejer som hänt under de 3 åren med MP3 så fäller jag nästan tårar, det är glädje för att man har haft så roligt åt så mycket och även om det var trist ibland så vill jag så gärna vara där ett sista år med alla i klassen.

Allt bara försvann så fort att man inte hängde med och vart har de tre åren tagit vägen, även om man har filmer och bilder ifrån den tiden så är det minnen som blir det mest viktiga av allt ihop. Till slut sitter man där på en bänk gammal glömsk och all den glädjen är bara borta, det som jag aldrig vill glömma.

Många tycker nog detta är lite löjligt men jag ska bara säga att utan klassen och lärarna jag har haft sedan 7:an och framåt hade jag nog inte suttit och skrivit detta idag, detta är ett liv, ett sista ord om en glädje. Det känns som bara det finns en svart vägg framför mig som inte går att rubba, jag står kvar på samma plats utan att ha rört på väggen och där står jag.

Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här, när jag tog studenten kändes allt bara så bra men nu är medans vissa sjunger att de bara har ett år kvar, ett år kvar, så sjunger jag: Jag har bara saknaden kvar, saknaden kvar.

Till sist vill jag rikta ord till den kära klassen MP3: Jag saknar er över hela mitt hjärta.

SES:)