Om man inte vet vad man ska säga, ska man vara tyst? Om man inte vet vad man ska skriva ska man inte det? Om man tycker något ska man säga det vad det än är? Hur ska jag kunna veta. Alltid frågor som svävar i huvudet men svaren tycks aldrig komma till hjärnan, vilket ibland kanske är skönt. Jag upplever det som att man lever i en bubbla där hela livet springer förbi och när man minst anar det så spricker bubblan, allt bara försvinner. I en dimmig natt bortom all möjlig sans men det är precis så det är.