Jag skulle vilja att saker alltid kommer och går men det finns tyvärr vissa saker som alltid består, som är som ett myggbet som bara vägrar försvinna. En mörk otäck dimma som bara kommer emot och det spelar ingen roll hur fort man springer, man kommer inte kunna hindra den från att komma ikapp men försöker få den att bara dra förbi och inte få den över mig. Jag saknar tystnaden, att allt plötsligt stannar upp och få känna att det finna saker bortom det man ser men varför är den så svår att nå. Jag saknar att kunna känna saker för någon, att få känna den där känslan som alla någon gång känt men samtidigt vet jag inte om jag vågar känna. Lyckas eller misslyckas, det är frågan. Så jag blundar, bara blundar.

---