Om jag stannar till vid en rastplats, ser plastpåsar flyga iväg men vinden vänder håll och inget går att beskriva. Vattnet rör sig stilla fram bland blad och övergivna öar, som ingen någonsin har sett och som ingen någonsin kommer att ge någonting. Inte värd att bry sig om, den ska ruttna ihop och lämnas utanför sanningen men alltid få höra lögnen. Kastar en sten mot döden, den bara sjunker ner i helvetetsportalen och det är så tyst att jag inte kan förstå. Fanfanfan vad jag är ledsen, arg och svag.