Vi börjar med den 19:e wallanderfilmen i ordningen med Krister Henriksson i titelrollen och det börjar riktigt bra. En präst som precis varit med sin älskarinna skjuts ner och polisen spår leder rakt in en hjälporganisation som använder tvivelaktiga metoder för att göra världen lite bättre, frun är wallander hetaste tips. Kortfattad kan man säga att filmen dör lika snabbt som offret, det är tråkigt och aldrig riktigt spännande. Skåderspelarna är överlag mycket bra och då framför allt Krister Henriksson men det kan inte rädda filmen, tyvärr.

Då var deckarnas land frankrike tillbaka med en ny kriminalfilm där det inte går ut på att finna sanningen. Ett vanligt familj drabbas utav en riktig chock när Lisa blir gripen och anklagad för mord, när hon sedan fälls ser hennes man bara en enda utväg. Han ska göra allt för att få henne fri och han låter sig själv komma långt ner i den kriminella världen, beredd på att gå hur långt som helst. Detta måste jag säga är en riktig besvikelse, man är så van med att fransoserna brukar vara så mån om sina filmer och karaktärer men det visas inte här. Den har inte det härliga drivet framåt i intrigen som man är van vid utan det står mest och stampar och det gör mig nästan arg, skåderspeleriet däremot är riktigt bra.

En verklighetsbaserad film som är allt annat än en trevlig historia. Mamman i familjen blir mer och mer förändrad desto längre det går, när bristningsgränsen går är det familjen som är illa ute. Hennes man är och jobbar medans hon är hemma och längtar efter att döda sina barn, hon blir en mördarmaskin som inte går att stoppa. Detta är en riktigt obehaglig film som nog många kommer att ha väldigt svårt för att se och det kan man inte klandra de för, det är otrevliga dödsfall men samtidigt realistskt. Det är inte ofta man ser en sådan välgjord skräck/thriller där skådespeleriet också är bra men så är det här, då främst barnskådespelarna. SE DEN!