Dörren står på glänt och ger rummet lite ljus
Innan löven börjat falla och elden brinna
Det är det som är livets sus
Jag kan gå bort men aldrig försvinna
Kort som sätts upp och tas ner
Tiden som behärskar alla spår
Jag kanske kan ge lite mer
Kroppen behåller trots allt alla sår
Du gråter tårar när ingen ser
Dimman drar in