2003 så stod jag ensam kvar
hade ingen så hade inget val
var i kylan och mörkret som om bara det fanns
tvungen att göra något för komma någonstans
för första gången såg jag värme och ljus
följde bara med vindens sus
mötte vänner som jag aldrig trodde jag skulle få
äntligen kunde jag börja vandra och gå
nu är det verkligheten som bär mig
hade hoppats att du följt med för jag gillar dig
få sjunga den där sången
kanske för sista gången