När man är hemma för sig själv sitter jag och tänker mycket, vilket i sig inte är så bra men har kommit fram till en sak. Det jag vill ha, kommer jag aldrig att få och det är bara att inse det. Varför måste det som känns rätt vara så fullkomligt fel? Jag vill just nu bara dra långt bort och aldrig mer komma åter men det finns massor av saker som håller mig kvar.

Jag vill hellre leva i den tid som varit än den som väntar.