Går fram och tillbaka, tittar ut genom fönster och fäller tårar. Jag sätter mig ner och bara tittar ner i golvet men det hjälper inte, tårarna bara forsar ner från min kind. Känns precis som man befinner sig på havets botten, det är kyligt och inte alls särskilt vackert. Jag ska göra allt för att ta mig upp på ytan igen men det kommer inte att bli enkelt, har mäktiga krafter emot mig som vill ha mig kvar. Vägen upp är inte spikrak och den är väldigt lång, hur det slutar får vi se.