Så olika
Helena Bergström andra film som regissör efter succen med den riktigt bra "se upp för dårarna", denna gång med massa kända skådespelare. Kretsar kring två systrar vars privatliv är lite stormigt samtidigt som de försöker göra karriär, den ena inom tv och den andra inom politiken. Båda två rätt missnöjda med hur livet tagit dem och måste bryta mönstren innan det är försent. Systrarna spelas utav Anna Ulrika Ericsson och Ingela Olsson som oftast brukar vara ganska bra men tyvärr inte här men det är inte deras fel, det mesta går utför med den här filmen. Rolf Lassgård, Phillip Zandén, Nina Gunke, Johan Wideberg, Richard Wolff m fl, med dessa skådespelare ska det inte kunna gå fel men precis som i Helenas man Colin Nutleys film "Angel" så är manuset riktigt illa skrivet. Det är prat, prat, prat och tyvärr efter det så kommer det mer prat vilket gör att man inte blir engegerad alls i storyn som försöks berättas. Dialogen är också riktigt illa och inte alls trovärdig, det är segt och det känns som man sitter i 4 timmar men då är jag trots allt snäll. Sällan man ser sådant här totalt misslyckande i svenk film men tyvärr så är detta ett sådant, se om "se upp för dårarna" istället.


Betyg: C


Whiteout
En mordhistoria på sydpolen som är precis lika dum som den låter. Ett nedfruset lik hittas och det blir statskottet för den första mordutredningen någonsin på sydpolen, sheriffen i staden som hamnat där efter en mycket speciell historia på sin tidigare station försöker lösa historien. De saknar motiv och dessutom så börjar vintern närma sig, de kämpat mot klockan för att lösa mordet innan de blir fast på ön med mördaren. Kate Beckinsale spelar huvudrollen som sheriff och hon gör väl så gott hon kan men Alex O'Loughlin (känd från bl a moonlight) överspel är grymt irriterande, förstör mycket men är trots allt inte det ända felet filmen har. Jag vet inte vad det är men börjar bli ganska bra på att lista ut hur det ligger till och så lika här, förutsägbart ändå ner till isen och spänningen lämnar mycket att önska. Det händer inte mycket och saknar något som livar upp historien men man väntar förgäves, filmen känns mycket 90-tal vilket skulle kunna vara bra men så är inte fallet.

Betyg: C


Wallander - Vålnaden
Michael Marcimain som tidigare har gjort den riktigt bra serien "lasermannen" och mästerveket "upp till kamp" ger välbehövligt liv i den stendöda wallanderserien. Ett hus exploderas och det skördar två offer. Mannen till kvinnan som dog misstänks genast men efter ett tag misstänks också hustrun till den döda mannen, polisen famlar i mörker. Snart dyker dock en ny misstänkt upp med helt andra motiv och med endast en tanke i huvudet, rättvisa. Marchimain levererar med stor övertygelse en spännande thriller med ett fantastiskt foto, samtliga skådespelare gör sitt allra bästa och det gör att det landar i den bästa wallanderfilmen med Henriksson i titelrollen. Bäst är så klart Henriksson som nu visar upp hur jag vill att hans Wallander ska vara men som lyst med sin frånvaro i allt för många filmer, Per Moberg gör också ett bra jobb som sörgande make. Dialogen rullar på utan att falla platt som tidigare varit fallet och storyn känns väldigt genomarbetat, varenda sekund är värd att se även om filmen är långt ifrånågot mästerverk. Den ger också en känsla till klassiska deckare, tack för det.

Betyg: CCC