en sista dikt

Kollade igenom min diktbok som inte uppdaterats på ungefär 4 år och förstår att man mått dåligt många gånger, fler gånger än jag kommer ihåg men tur då att livet är bättre nu än någonsin tidigare. Började skriva på diktboken när jag gick i 6:an och slutade när jag började gymnasiet, varför vet jag inte men med tanken på innehållet ska jag nog elda upp den och därför får ni här en dikt som aldrig mer kommer att läsas upp. Den är från när jag gick 6:an.

Barnet (skriven i 6:an)
svarta rosor ligger framför barnets fötter
det finns inte längre en luft att andas
solen har slutat att lysa
inga ord kvar att säga
evigheten är nu en enda dag
klockorna slår sina sista slag
det finns inte längre en eld att släcka
låt barnet sluta växa
lämna barnet på en ensam plats
låt barnet gå i tusen bitar
låt barnet gå till vila





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0