Förstår faktiskt inte hur folk kan lägga ner tid på att läsa min blogg, av alla människor jag känner är jag den minst intressant av allihop. Det finns inga historier att berätta, inga häftiga äventyr, det finns faktiskt inget berätta. Jag är som en tom sida. Jag tycker inte ni är några dåliga människor som läser men ni kan väl inte tycka det jag skriver är intressant, det händer verkligen ingenting i mitt liv.

Tankarna har väl gott att man ska klippa alla band, packa väskorna och bara dra iväg men vart ska jag ta mig någonstans. Det är ju inte människorna runt omkring som inte är bra utan det är jag själv, om jag inte är intressant i min egen ort hemma hur ska jag kunna bli det någon annanstans.

Det finns ytterst få saker som man gör mig glad just nu, jag har verkligen kommit in i en 21 års kris och ni tror att säkert att jag skämtar men jag är helt allvarlig. Jag vet att jag inte brukar bli så personlig i mina blogginlägg och detta blir något som bara skrapar lite i kanten men fortfarande på ytan.

Egentid är något som jag har älskar under många år men just nu känns det som det är det jobbigaste som finns, det är ju inte det att jag är ensam mycket men det känns som det är mer än det egentligen är. När jag är med mina vänner mår jag hur bra som helst men när jag lämnar de mår jag dåligt igen, det är inte deras fel att det är fel på mig och förstår om de tycker jag är jobbig. Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera den här situationen, familjen trivs jag jättebra med men mina vänner har vuxit så enormt för mig under de senaste två åren att de är allt för mig.

Hela krisen har nog sin botten i att jag har börjat längta så mycket efter att ha någon bredvid mig, någon som man älskar och även om katten är snäll så blir det inte samma sak. Jag skrev med en vän för ett tag sedan via sms och skrev att det fanns någon som inte var flickvänsmaterial, detta gjorde att jag fick en rejäl tankeställare. Jag tror nämligen att det är jag som inte är något pojkvänsmaterial, jag är kanske en bra vän men det är inte mer än så. Nu tror ni kanske att jag skriver detta för att det ska hjälpa mig, ni tror fel för jag tänker inte ändra på mig någonting och jag är den jag är. Jag tror att det finns vissa människor som för alltid kommer leva ensam, då menar jag utan flickvän/pojkvän och jag är nog en sån. Jag kommer nog aldrig få en flickvän men tror inte heller att det någonsin har varit meningen, jag tror inte på ödet men att vissa saker är förutbestämda och de kan man inte ändra på.

Till sist vill jag bara säga att jag har väldens bästa familj och världens bästa vänner, ni är allt.