Jag vägrar spela några spel men samtidigt är jag rädd, jag har ingen aning om någonting och vågar inte tro något så allt jag kan göra är att hoppas. Det pirrar i magen och hjärtat slår snabbare slag, jag blir väldigt glad och om allt inte blir som jag vill har jag mina vänner och skolan så allt kommer lösa sig hur det än blir. Det värsta är att medans jag har det bra har andra det tyngre, det tycker jag inte om för jag vill att de nära mår bra annars kan jag inte må bra fullt ut.