ett sanningstal

Toleranta banor i vårt kära land men allt förvandlas så tydligt till sand
Ett ställningkrig i vår samtid utan någon framtid
Sätt ner foten och säg ifrån, jag lovar ingen skulle se det som ett rån
Det är svårt det kan jag inte förneka men tunneln börjar allt mer att blekna
Det räcker med att titta omkring dig för att se en värld som brinner, fyll alla hål och rätta till alla snedsteg så de onda inte vinner
De hjälper inte att rymma ifrån sig ansvar, alla människor på vår jord har sina val, sina krav det gäller bara att se det klart
Ni tycker säkert att jag klagar för mycket men detta är sanningen, att vifta med lagboken hjälper ingenting utan jag vill bara slippa en för tidig sista vandring
Alla barn utan sina sulor och alla som ställer upp på rad för ett regn av kulor och liv raseras ut till smulor
Detta vill vi inte ha, vi vill inte veta av så den vita duken ligger framför våra ögon och vi blir omringade och fångade i våra rum
Fyllda utav skum och rök, vi kommer leva i vårt vita kök men i ett liv kantad utav blod och död
Hoppas vi får leva på vatten och bröd, vi ska sänkas som Titanic ner i tystnaden och aldrig komma opp
Allt detta kommer ske om vi ändrar de ord som sen länge har skrivits ner, säga att vi orkar något mer
Vi vill födas på nytt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0