Det är höstkyla utanför dörren och jag spiller min tid
Elden den har brunnit och slocknat flera gånger
Har grävt gravar som jag ramlat ner i och klättrat upp ur igen
Polerade drömmar som aldrig blivit av
Sett alla chanser passera men ångrar inte mina val
Kastat mina stenar mot glaset
De blödande åren har satt sina spår
Men nu innan mörkret börjar falla
Inser jag dimman börjar lätta och att det inte finns någon plats för någon tår
Teglet börjar finna sin plats och sin form
Timglaset har stannat till för en sekund
Alla står och väntar på stormen ska komma