En av årets mest efterlängtade film har alltså nått biograferna och måste säga att jag var stensäker på ett fiasko efter att ha sett första trailern, det såg inte alls bra ut och så såg man en 25 minuters smyggtitt och ändrade uppfattning helt. Det såg faktiskt ut som bolaget verkligen hade lagt ner hjärtat i produktionen, dialogen var bra, actionsekvenser hade kanske behövt en extraputsing men skådespeleriet är trots att filmens absolut största tillgång. Andrew Garfield som varit en personlig favorit hos mig efter red riding-trilogin, Emma Stone som har visat gång på gång hur bra hon är och Martin Sheen i en liten roll men fortfarande är han bra. Framför allt Garfield är som gjuten i sin roll och jag hoppas att han kan bli nästa stora superstjärna för det är han värd, kanske 2000-talets mest ouppmärksammade skådespelare. Det är en effektiv spänning som byggs upp och att visa mer utav att mannen bakom masken än mannen med masken är et genidrag, bästa superhjältefilmen sedan "the dark knight".

 

Till handlingen är det som vanligt, eller nästan iaf. Peter Parker lever i saknaden efter sin far med allt vad det innebär, han mobbas i skolan och saknar helt vänner. Allt detta tar en vändning när han får upp ett spår om sin far och hans arbete, ett spår som kommer förändra Peter Parkes liv för alltid.