trappsteg för trappsteg i mörkrets tomma hörn
demonvindar som sveper in från öster och strömmande steg ifrån väster
lugnet inom mig som med tiden allt för många gånger försvunnit iväg
när träet spricker och jorden forsar in så står man där med tomma handen
letar efter svaren i nedbrunna skogar och övergivna hus
varför står man kvar när man faller?
Faller