Helt sjukt hur en bild kan förändras med den tid som rinner iväg, snön har fallit och börjat smälta samt fått mina känslor att sätta sig på tvär
Vill packa min väska och dra mig bort för en stund, hamna på en plats där allt okänt och där jag tänka en sekund
En sann text med alla dessa ord, inte helt rätt att förstå vad jag menar men måste få ut något nu när jag sitter vid mitt bord och sakta drar handen i jord
Skrivande rader är för mig terapi, en berättelse om hur jag hamnade fel och på glid
Musiken som strålar ut genom lurarna, försöker finna nyklar för att öppna alla burarna
Försöker hela tiden se allt lite positivare för att kunna dra mig vidare, kämpar på men är en ingen krigare
Har inget självförtroende eller styrka, jag söker inga svar som inte finns i någon kyrka eller har någon djävul att dyrka
En vanlig man i ett vanligt liv, utan krig men inte helt utan strid och snart funnen där eld och stenar tar vid
Jag ligger vaken på natten, tänker på förlorade minnen men även på de eviga skratten och jag som trodde jag funnit den största skatten
Jag vågar vara ärlig men lika svår att öppna som stål, trots att jag många gånger börjat se mitt mål börjar jag förstå att allt kommer sluta med en tår
Ångern har aldrig lyckats kliva in i mitt liv, men vid skymningsland går jag mot min hej då-stig och jag säger TIG

Vill inte höra, nej jag vill inte höra
så bara tig