Svårt tid just nu, går runt och är irriterad på allting mest hela tiden. Smärtan efter operationen är jobbig och just vill jag bara att tiden ska mycket snabbare så jag kan få ta bort stygnen, den 14 är det dags för det. Dagarna går så fruktansvärt långsamt och vet inte om jag någonsin haft så här tråkigt, samtidigt som jag är rädd över att träffa folk också eftersom jag är så irriterad så jag gör de ledsna. Försöker hålla humöret uppe och tänka framåt men det är svårt, riktigt svårt. Jag håller helt ärligt på att gå under av det här, kommer gå upp massor i vikt utan att kunna göra särskilt mycket åt det så vill kunna gå normalt snart så man kan ta korta promenader iaf. Så ont jag har nu är det knappast möjligt, får ta en dag i taget så får vi se vad som händer.

 

Skola imorn, går till 12 men redan nu så irriterad så inte alls på humör för det men får känna hur det känns annars promenerar jag mo bussen på rasten. Det kommer inte kännas skönt men så får det vara.

 

Det är konstigt med drömmar, man vill så gärna ha några men samtidigt slippa besvikelsen när det inte sker. Jag har slutat ha drömmar nu, allt för mycket har hänt för att jag ska kunna se posititvt på allt som komma skall men kan hoppas att vännerna får en bra tid. Ibland händer saker man aldrig trodde skulle kunna ske, tyvärr har det hänt alldeles för mycket den senaste tiden men det är väl som det ska vara ändå.