Helt sjukt hur en bild kan förändras med den tid som rinner iväg, snön har fallit och börjat smälta samt fått mina känslor att sätta sig på tvär
Vill packa min väska och dra mig bort för en stund, hamna på en plats där allt okänt och där jag tänka en sekund
En sann text med alla dessa ord, inte helt rätt att förstå vad jag menar men måste få ut något nu när jag sitter vid mitt bord och sakta drar handen i jord
Skrivande rader är för mig terapi, en berättelse om hur jag hamnade fel och på glid
Musiken som strålar ut genom lurarna, försöker finna nyklar för att öppna alla burarna
Försöker hela tiden se allt lite positivare för att kunna dra mig vidare, kämpar på men är en ingen krigare
Har inget självförtroende eller styrka, jag söker inga svar som inte finns i någon kyrka eller har någon djävul att dyrka
En vanlig man i ett vanligt liv, utan krig men inte helt utan strid och snart funnen där eld och stenar tar vid
Jag ligger vaken på natten, tänker på förlorade minnen men även på de eviga skratten och jag som trodde jag funnit den största skatten
Jag vågar vara ärlig men lika svår att öppna som stål, trots att jag många gånger börjat se mitt mål börjar jag förstå att allt kommer sluta med en tår
Ångern har aldrig lyckats kliva in i mitt liv, men vid skymningsland går jag mot min hej då-stig och jag säger TIG

Vill inte höra, nej jag vill inte höra
så bara tig

Vandrar genom skogen och in i mörkret, dunkade steg långt bortom mitt synfält men ändå så nära
Sakta en stigande hand vid min axel, skuggan står väntande precis som en vakt
För många tankar och snurrande huvuden, alla känslor som man måste bära
Alla åren som har gått och alla kort som är lagda, en hemlig syn om en sista jakt
Obeskrivliga fenomen eller mirakel som man ser, använder inga heliga ord men har ändå en tro
Samma bild fastnad och kvarlämnad vid mitt öga, inbränd i min hjärna som evigt sår
Varje dag är unik och har sin mening, man vandrar hela tiden på livets eviga bro
Jag ställer inga krav eller vill få människor att agera som jag vill, vill dock be om att inte fälla en tår

Fick en fråga av en nyfunnen vän (hoppas jag) för ett tag sedan och det var om jag var sällskapssjuk? Jag har kommit fram till att jag är det, denna vecka som var jag ensam två dagar och den ena dagen för riktigt jobbig. Igår söndag så var det den andra, var bakis så det var ganska skönt att vara själv faktiskt. Jag tycker om att vara omkring folk, grejen är att jag inte ens behöver säga så mycket utan flyter oftast med och lyssnar vilket jag tycker om att göra. På festen i lördags pratade jag på ganska mycket, ovanligt mycket faktiskt och jag hade det kul men ska ta det lite lugnare med vinet nästa gång.

Måndag idag och får träffa min härliga studiegrupp, jag är så glad just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Jag kan inte riktigt förklara hur det är, har aldrig varit så här glad så vet hur man ska beskriva det men får försöka. Man vaknar upp på morgonen och det känns inte som det finns några problem alls i världen, man går bara runt med ett leende hela tiden och det känns så skönt.

Det som varit jobbigt är att man tidigare fast man inte mått så bra är att man försökt vara positiv till allt inför vännerna, man försöker skämta och man försöker vara glad inför de för man inte vill visa sina svagheter. Nu kan man vara glad för att man är det och inte låtsas att man är det, så här skulle jag vilja känna resten av mitt liv. Det kommer naturligtvis inte vara så men det känns så skönt just. Ni undrar säkert varför man låtsas vara något man inte är? Det finns ett mycket enkelt svar på den frågan och det är att saker och ting är större än en själv, mår man dåligt får man försöka koppla bort det inför folk och försöka se till att andra mår bra istället. Mår andra bra mår man oftast bra själv också.

Det får bli allt för nu.

Puss.

Igår så försvann hela dagen bort i princip, först match i Ockelbo som vi torskade och sen hem till mor och far för att äta mat. Direkt efter det åkte jag och bröderna fredrik och andreas till fredde andersson, fy fan vad full jag blev. Så hela dagen idag har man bara legat för att man varit så bakis, börjar bli lite bättre nu när man fått i sig lite mat så ska man till affären för att handla lite småsaker till imorn.

Ikväll blir det bara tv för mig, time out, big brother och sen avslutar jag dagen med arkiv x säsong 3.

Imorn blir det plugg med underbara studiegruppen, får se hur länge det blir. På kvällen blir det iaf två stycken träningar.

Ett kort inlägg bara innan det blir sängen, var på innebandy ikväll tillsammans med Johanna och Ayman. Det var riktigt trevligt och matchen var grymt spännande. Skutskär vann i sd. Vi fortsatte sedan hem till mig och satt och pratade i ca två timmar innan de for hemåt och jag har gjort mig redo för sängen med massa musik, skrattade otroligt mycket till minnen man har men även händelser man inte visste om.

Jag mår hur som helst hur bra som helst just, det var en jobbigt start på den här veckan när mamma ringde i måndags men förhoppningsvis är den värsta stormen över för den här gången. Tror inte att jag mått så här bra någonsin tidigare, har underbara vänner och innebandyn är hur rolig som helst.

Kl 12.00 imorn är det match i Ockelbo mot Åmot, bara seger som gäller och sen på kvällen blir det nog något roligt.

Ha det bra allihop, god natt och sov gott.

Puss

En vandrande skugga i natten med en kniv i hand, den klipper band och förändrar allt till sand
Allt förstörs och sliter upp nya sår, livet raserar som ett korthus vilket sätter sina spår och allt känns som ett rån
Radion spelar friheten sång, mörkret tog allt på gång vilket får en leta efter en resa innan flaggan hissa på halvstång
Vita pulver fraktas över alla världens hav, i hemmen vänder man blad
Man tittar bort och undviker svar, även om jorden sprängs bort och inget lämnas kvar
De säger att man väljer vem man ska bli, vad vet de om det när man är fången på heltid
Det fraktas lik för en ny strid i en ny tid, långt bort från samtid och framtid
Lastbilar som körs genom städer och länder, spåren lämnas vid sedlar och samveten på okända stränder
Bomberna smäller inte bara i London, Irak eller Pakistan
Offer skördas på hela våran jord, kulregn, vulkaner och terrorister alla skapar de sina mord
Alkohol sätter sig på hjärnan, vågens visare vill få oss till stjärnan
Man ser ett rep, man ser en pistol, man ser en rakblad och allt slutar i ännu ett blodbad
 

Vässar pennan och skriver ner alla sanningar som minnet har kvar
Jag känner allt och ingenting, pengar som försvinner efter alla dar
Stänger in mina ord och kommer aldrig yttras så länge jag inte hamnar på ett bord
En egen historia som aldrig ska berättas, en yta som kan skrapas men där lögnen alltid kommer att befläckas
Alla hjärtan som slår, för de jag strider men skapar bara sår som svider
Brännskadad insida full av svarta moln, ondskans svärta rakt igenom ett hål och inom synfältet inga mål
Segern tillfaller svart, vitt och grått men förlusten har ännu inte sått
Sitt sista sista offer eller gatsten, när explosionen smäller så kan man tro att det inte finns nå mer
Vad är sanning, vad är lögn?

Musiken tystnar och himmelen öppnar sina dörrar
Sanden rinner sakta igenom handen
Trappsteg för trappsteg i vandringen till molnen
Jag håller hårt men ändå på långt avstånd
Jag ser men undviker att titta
Det är så det är

Nyss sprungit 40min, fan vad trött man är nu men samtidigt var det hur skönt som helst. Luften var riktigt härlig och det ända jag hade i tanken var att bara springa så fort jag kunde, detta var mycket bättre än väntat så kör ett litet pass imorn på dagen också.

Nu har jag haft folk hemma hos mig hela dagen så nu är man ensam, skönt borde man kanske tycka men jag har det rätt tråkigt. Så inatt ska jag göra något jag inte gjort på flera år, cykla och sen en liten joggingtur runt i skutskär. Jag behöver göra något så jag slipper sitta ensam framför tvn bara, dessutom springa bort lite fett jag samlat på mig de senaste dagarna som inte har varit särskilt roliga.

Imorn är det träning på kvällen iaf men kanske tar en liten joggingtur imorgon på dagen då istället, jag kommer helt seriöst bli tokig annars över att bara sitta hemma och vara rädd för att telefon ska ringa. Jag vet vad ni tänker, att jag ska ringa mina vänner och hitta på något men skulle bara dra ner stämningen iaf så då är det ingen idé.

Nej nu blir det den sista dokusåpan och mord och inga visor, efter det en cykeltur hem till mor och far.

Dagar kommer, dagar går
Sår som aldrig läker
Obekväma mörker som sätter sina spår
Gråa dimmor för att man ska känna sig säker
Solen som sakta stigit upp
Ljuset som famnat om i en dröm
Stillhet och liv mot stömmens början och slut

Blodet förvandlas till tårar
Alla världens färger blir till svart
Som glassplitter träffat min kropp
Det är svårt att känna något hopp
Smärta som driver sig rakt in i hjärtat
Jag vill ha någon att hålla i hand, jag vill ha någon att krama hårt
Det gör så ont och att andas känns så tungt
Som att ha blivit träffad av..
Glassplitter

Lycka är något de flesta människor förtjänar, jag nöjer mig med att vara glad men inte ens det får man vara. Var glad hela dagen igår och idag hann man knappt vakna innan man fick ett negativt besked, inte särskilt glad nu kan jag säga.

Varför kan man inte få vara glad några dagar?

Japp den här dagen blev både bra och dålig, dagen började alltså med innebandymatch då jag fick träffa Malin och Emma. Vi satt och pratade ca en timme efter matchen var slut, det hade jag saknat att prata med Malin. Emma också eftersom vi ses så sällan men vi har kontakt via sms numera vilket känns riktigt skönt, även Micke har man kontakt med på sms.

Skulle haft filmmys idag men det blev inget för Sarah kände sig dålig, då är det bättre att hon är hemma och kryar på sig istället. Detta gjorde ju naturligtvis min dag mycket tråkigare men har fixat mycket idag, storstädat riktigt ordentligt och brist på annat skurade jag golvet fem gånger i alla rum. Det var kul.

Har skickat massa sms här på kvällningen, har jag haft något att göra iaf men kollade även på BB. Nu tänkte jag försöka avsluta säsong 2 på arkiv x, har varit kvar på den ett tag nu men nu bara sex avsnitt kvar.

Imorn ska jag hem till mamma och pappa en stund på dan och sen på kvällen är det dubbelträning, det är väl i princip hela dagen förutom att jag ska bjuda Jocke på max också.

Nu säger jag tack för idag.

Till att börja med så måste jag tacka alla som orkade läsa mitt långa inlägg om torsdagskvällen, kände att jag behövde skriva av mig lite.

Idag så spelade vi match mot Norrsundet, vann med 16-6 och man var kingen i målet så nästan hemma match så spelas "här glider kingen in". Blev jätteglad sen när jag såg att Malin och Emma satt på läktaren, var nog därför det gick bra idag. Ni är underbara.

Nu ska man börja städa och diska innan det blir filmmys med Sarah Utby, jag har saknat henne. Jag har känt extremt starka behov övet att vara bland folk de senaste månaderna, säkert därför man festat nästan varje helg också förutom just denna. Ingenting blev det den här helgen men nästa då kör jag igen, utan pengar men det kommer lösa sig på något vis.

Hade besök igår under melodifestivalen och det blev grymt mycket disk, skulle diska efter melodifestivalen hade jag tänkt men så blev det inte. Jag fastnade på facebook i et ttrevligt samtal vilket gjorde att det inte blev av, nu ska jag på match så jag får ta det efter jag kommer hem efter den. Ska städa också, så en del som ska göras med andra ord.

Nej nu måste håret fixas till lite innan matchen, ser förjävligt ut.

Haft melodifestivalenkväll med Jocke, Tessan och Loke vilket har gett mig en mycket härlig kväll. Loreen vann oväntat nog (nä, inte ett dugg) men min favorit var Thorsten som var folkets tredje största favorit.

Gjorde korpen comeback idag på fotbollsplan, foten höll men laget torskade dock med stora siffror. Imorn blir det mer sport då det är innebandymatch i Skutskär klockan 9, vilket betyder att det är samling kl 8. Gud vad trött jag kommer vara om jag inte kan sova inatt heller, hoppas på att jag kan det då.

Nej ett avsnitt av arkiv x och sen blir det kväller.

På något sätt måste jag försöka beskriva det som hände igår kväll, jag saknar egentligen ord för att kunna beskriva de känslor jag hade i kroppen då och de jag har nu.

Allt började med att Johanna, Micke, Emma och Josefin kom hem till mig och vi åt mat, pratade om gamla minnen och sen gav jag mig iväg på träning. Det var där allt började, det som absolut inte får hända och något jag inte trodde kunde hända. En man försöker bryta sig in i lägenheten medans mina fyra vänner är inne i lägenheten och fruktar för sina liv, polisen tillkommer med griper inte mannen.

Efter träningen slut ser jag Josefin, Emma och Jocke komma ner på läktaren och vinkar till sig mig. Min första tanke var att någon väldigt nära hade råkat illa ut, jag började nästa gråta innan de ens förklarat vad som hänt. När de sen berättade blev jag så arg för att någon försökt bryta sig in men det gick mycket snart över till rädsla och ledsamhet för hur mina vänner egentligen mådde. Var de okey, var de skadade? Tankar for ut i mitt huvud och jag hade aldrig förlåtit mig själv om det hänt något medans de befann sig i min lägenhet. Vi väntade vid innebandyhallen tills Jocke hörde av sig och berättade att de gripit mannen, en granne till mig och det är så jävla sjukt.

När vi kommer tillbaka till lägenheten så pratar vi ut med alla om vad som hänt, alltså de försöker trösta mig när det är de som råkat illa ut och fått sina liv hotade. Jocke blev nästan nedslagen av mannen också och han har verkligen ställt upp för mig idag, alltså kroppen har inte varit normal alls och hela dagen har varit superjobbig. Jag, Johanna, Emma, Micke och Josefin gick sedan upp till lägenheten igen för att jag skulle duscha och byta kläder. Ganska snart så for vi iväg till stan för att sova hemma hos Josefin, lämnade min underbara katt hemma hos mamma och pappa också för ville inte lämna honom själv. Josefin var hur gullig som helst som lät oss sova där, vi pratade och kollade på tv bara. Emma somnade ganska fort men jag låg bara och tänkte hela natten på hur det hade kunnat gå, jag var fortfarande rädd för att mina vänner skulle råka illa ut.

På morgonen sa vi hej då till Josefin och åkte hem till Skutskär och jag var tillbaka i min lägenhet, jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera och det var som att komma till ett ställe som man aldrig hade varit på. Allting kändes okänt och jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen, alla möjliga känslor bubblade i kroppen och sen ringde Linda och gav mig nummret till sauvera om något skulle hända igen. Efter det lade jag mig i sängen för att sova men det gick inte, jag låg och skakade och grät när jag tänkte på vad de gått igenom. Det känns som allting är helt nytt, varenda del är som ett okänt föremål och jag känner inte igen mig i mitt kära hem.

Jocke har verkligen gjort allt för mig idag, ringt ä-by hus och fixat så jag fick ett titthål och sett till vad som behövs för att få mannen vräkt vilket det fanns stora möjligheter till. Sen ringt soc för att kolla upp honom, han har verkligen gjort allt och dessutom låtit mig vara där hela dagen tills kvällen men nu är jag hemma och försöker kolla på film.

Mitt hem var en plats jag visste att jag hade, det var en plats där jag kunde vara när allt kändes piss och man bara behövde vara för sig själv. Det var min trygghetsplats men nu är det en helt okänd plats för mig, en plats det kommer ta tid att vänja mig vid igen, en plats där allt ljus blivit mörker och en plats där jag ska vandra tills det blir ljust igen.

Ni kanske tycker att jag överdriver och tycker att det hände de ingenting, nej det gjorde det inte men det kunde ha gjort och att inte kunna garantera sina vänners säkerhet i mitt hem är det värsta som kan hända. Utan andra människor är man ingenting, därför behöver de känna sig trygga och veta att hos mig är de säkra. Jag är så jävla ledsen över att de behövt gå igenom det här och hoppas över allt jag har att detta var första och sista gången det hände, det har redan hänt en gång för mycket.

Dessa två dagar är dagar jag alltid kommer bära med mig, jag har aldrig känt så många känslor på samma gång och aldrig skakat så mycket i hela mitt liv. Dessa dagar är de man helst vill glömma men aldrig kommer glömma, dessa dagar kommer aldrig försvinna.

Och till sist: Emma, Micke, Josefin och Johanna, jag är väldigt ledsen över det som hänt och jag önskar att de aldrig hade gjort det.

trappsteg för trappsteg i mörkrets tomma hörn
demonvindar som sveper in från öster och strömmande steg ifrån väster
lugnet inom mig som med tiden allt för många gånger försvunnit iväg
när träet spricker och jorden forsar in så står man där med tomma handen
letar efter svaren i nedbrunna skogar och övergivna hus
varför står man kvar när man faller?
Faller